Nu är det dags för mig att börja tala om vad jag gör

Jag har bott i London nu i, få se vad det blir ungefär tre veckor.
Har blivit smått ärrad av en kaotisk familj med en kaotisk pojke som jag ska ta hand om och handskas med, det har gått sådär, det går sådär.
Känner mig välsignad med Hannah här, älskade Hannah, så jag tar varje tillfälle till umgänge och har haft henne för mig själv under helgerna. Första helgen var maniac, maniac on the floor, på fredags kvällen hade jag och Felix våran första fight, med rätt anledning att kalla det fight där tårar, skrik och slagsmål räknas med. Så helgen blev inte den bästa då jag och H skulle följa med till slottet som ligger två timmar utanför centrala London. Huset som kallas slottet är ett slott, möjligen inte ett regelrätt slott men med utseendet av ett slott, interiören är skandinavisk lyx med en touch av england. Väl framme fick jag träffa Ian som inte är pappa till Felix men näst intill, en föredetta cricket mästare om ryktena stämmer, en trevlig hunk.
Hund nr 1: Bombus, hemskt trevlig brun flat som stal mitt hjärta.
Hund nr 2: Snuskig terrier som har en vibb av svin och damp i sig, lämnade mitt hjärta ifred.
Katt nr 1: Kiwi, en katt i min smak.
Katt nr 2: syntes aldrig till.
Djurliv vilket jag uppskattar, slott-vistelserna kommer att bli fler och bättre.

Nu alldeles nu väntar lunch-soppa, en mycket ägig sådan, sedan jobb på kontoret med redigering av foton till tidningen.
Ännu mer just nu är att jag sniffar på mina händer som jag råkade tvätta med en tvål som luktar som en gammal kompis, besvärad av doften.

/A