Har haft lite kramp och älskat med livet

Vi, ni får tolka precis hur ni vill, hur som helst
Har denna lust till att vilja skriva provercerats fram av sjukdomens dis eller kommer den från något annat håll. inte vet jag.
Jag vill iaf skriva om minnen, först och främst vackra men elaka minnen som innefattar rätt mycket sjukdomar, familj och vänner och lilla kära jag. Jag i mina ynkliga fattiga tider. Varför denna lust att känna efter kring dessa gamla godingar.
Jag undrar om jag fortfarande får skylla på sjukdomens dis, får jag? Förmodligen inte. Om ändå.

Jag ska nog börja med en slags nya inlägg, minnesinlägg. Mkey.
Inte just nu för jag behöver båda mina ögon och alla mina tio fingrar för att föra dessa godisar till min mun, för att sedan tugga som kräver mer ansträngning än vad man kan tro.
Ligger med bart bröst och svettas, ska nu fortsätta och kurera, ser fram emot minnesinläggen dock, det ska bli gott ska bara fundera på hur elak jag får vara, vars mina begränsningar ska börja, tro nu inte att jag ska vara så förskönande men jag tror än dock på att vara en aning snäll.

Dagen har blivit till Lunch och fick just höra att salmonella är ett alternativ. Jag säger nej tack.


Citat från riktig morgon " I love you just as mutch as your sisters loves you, the blood and the flesh is the diference, so i love you a little bit less, just because of that"


/A